Rosty mushroms

De ringde hela tiden, och skulle hjälpa mig hitta. "Sväng höger, ja sen vänster vid det gröna huset". Osv. Väldigt vad de ringer, och vad hjälpsamma de är, tänkte jag. Inget jag var van vid. Jag kom senare, workshopen hade redan börjat. Och plötsligt hade jag de här svamparna på vägen. Då förstod jag att jag var framme.

Vita katter

En av mina katter hoppar upp på min axel när jag spelar på en flöjt som skapar fågelljud, mnjae, jag är inte så bra på det, men tillräckligt för att katterna tycker det är intressant. Jag har två kastrerade hanar och en hona som får p-piller... när de hörde fågelljuden börjar de med parningsbeteenden, kela med varandra och "rida" lite på varandra. Så det är inte bara ljuset som får katter att börja löpa på våren, utan även fågelkvittrandet. Bilden togs i december, och nu är det faktiskt vår. De är innekatter, med en inhägnad gård att vara i ute.

Kastrerade katter har en hel del känslor kvar har jag märkt.

Krisens olika ansikten

Svenskalektioner, nej tack!
Jag satte ut en annons för att hitta elever som vill lära sig svenska. En kvinna bokade en tid, senare ringde hon och sa att , nej tyvärr, hon kan inte komma, för hennes mans lön har minimerats med 1/3 och hon måste ha alla sina pengar till räkningarna. Men till hösten. Då kan hon komma, för då är allt säkert bättre!

Måste gå nu!
Satt och fikade med en person. "Du jag måste ju gå nu, de stänger dagiset en timme tidigare, för det är ju kris, vet du. Ja, och så har de sänkt personalens löner också, förstås."

Renovera huset?
Ska ni det nu? De där bidragen man fick från staten förut, dem har de tagit bort, bara så ni vet det. Men jobbare finns det så det räcker, så det är inget problem.

Pengar till Film?
Njae, nu är det nog bara för att avsluta filmer som redan är påbörjade.

Orkester

Två tjejer startade ett band som de kallar "Orkester". De spelar vemodiga estniska visor på dragspel och bastuba. Våren 2007 spelade de i Rocca al Mare, som i Tallinn motsvarar Skansen, fast det ligger lite i utkanten av stan. Förutom musiker är de också konstnärer. Jag fattar inte hur bildandet av Orkester gick till. Plötsligt kunde de bara spela, och nu blir de bara bättre och bättre.

Marianne Männi och Tuuli Avangi. Monsterkapitalismen med sin hungriga följeslagare Jätten Kris lyckas inte svälja alla själar och det är så underbart. Några få människor lyckas roa sig helt på egen hand med egna lekar och initiativ, och de köper inte allt som konsumismen har att erbjuda.

Hemlösheten - ett fritt val?

Estland får beröm för att det har så låga skatter och är så företagarvänligt. Först måste de rika ha sitt, innan "man" kan börja tänka på de fattiga. Så fungerar det väl överallt?

"Fotografen kommer till skolan för att fotografera en skolklass. Innan han börjar fotografera försöker han få barnen att se lite glada ut.
- Säg KRIIIIS, säger han."
Personen som berättar den här historien för mig säger att den är det enda som fått honom att skratta rejält på sista tiden. I övrigt vill han konsultera sin dotter i frågan huruvida det är nån mening alls med livet, han skulle för sin egen del hellre avsluta det. Förra gången han konsulterade sin dotter i ämnet beslöt han sig för att leva vidare. Därför måste han konsultera henne igen. Han tycker inte att man ska hindra människor från att ta livet av sig. Det är deras eget beslut.

Han hjälper mig att laga ett fönster som inte har gått att stänga sen jag öppnade det. Tidigare hjälpte han mig en gång att laga ett annat fönster. Därför har jag ringt honom i flera veckor för att få till det. Veckan innan kunde han inte komma, för att han hade passat sitt sjuka barnbarn och på pin kiv ätit på barnets äpple - bara för att testa om han skulle bli sjuk, och det blev han! Väldigt sjuk i tre dagar. Efter det slutade han att röka. När jag träffar honom har han inte rökt på en vecka.

Han tar med sig en glasskiva som vi plockade upp vid soptunnan utanför ett hus förra gången han var här o hjälpte mig. Och han vägrar låta mig köra honom hem, precis som de tidigare gångerna.

Hur skulle jag klara mig utan dig, säger jag till honom.

Han skruvade ur metallhaspen, oljade den o skruvade tillbaks den. Jag tackar honom o betalar en slant. Vem skulle komma hit till mig bara för att göra en så löjligt enkel sak - för den som kan - och för en skitsumma? Bara vänner - o en sån vän som kan det, har jag inte här i Estland, om jag nu inte ska kalla honom vän, då. Han är vän till mina vänner i af, som rekommenderade honom.

Han har inget vanligt arbete, utan klarar sig på att "hjälpa till" här och där. Fram tills nu har hans dotter o hennes familj bott hemma hos honom, men för nån dag sen fick han veta att de köpt nåt eget o ska flytta inom någon vecka. Då står han själv med alla räkningar plötsligt. Så kort kan steget vara för en människa med ett eget hem, till hemlösheten.