
"Fotografen kommer till skolan för att fotografera en skolklass. Innan han börjar fotografera försöker han få barnen att se lite glada ut.
- Säg KRIIIIS, säger han."
Personen som berättar den här historien för mig säger att den är det enda som fått honom att skratta rejält på sista tiden. I övrigt vill han konsultera sin dotter i frågan huruvida det är nån mening alls med livet, han skulle för sin egen del hellre avsluta det. Förra gången han konsulterade sin dotter i ämnet beslöt han sig för att leva vidare. Därför måste han konsultera henne igen. Han tycker inte att man ska hindra människor från att ta livet av sig. Det är deras eget beslut.
Han hjälper mig att laga ett fönster som inte har gått att stänga sen jag öppnade det. Tidigare hjälpte han mig en gång att laga ett annat fönster. Därför har jag ringt honom i flera veckor för att få till det. Veckan innan kunde han inte komma, för att han hade passat sitt sjuka barnbarn och på pin kiv ätit på barnets äpple - bara för att testa om han skulle bli sjuk, och det blev han! Väldigt sjuk i tre dagar. Efter det slutade han att röka. När jag träffar honom har han inte rökt på en vecka.
Han tar med sig en glasskiva som vi plockade upp vid soptunnan utanför ett hus förra gången han var här o hjälpte mig. Och han vägrar låta mig köra honom hem, precis som de tidigare gångerna.
Hur skulle jag klara mig utan dig, säger jag till honom.
Han skruvade ur metallhaspen, oljade den o skruvade tillbaks den. Jag tackar honom o betalar en slant. Vem skulle komma hit till mig bara för att göra en så löjligt enkel sak - för den som kan - och för en skitsumma? Bara vänner - o en sån vän som kan det, har jag inte här i Estland, om jag nu inte ska kalla honom vän, då. Han är vän till mina vänner i af, som rekommenderade honom.
Han har inget vanligt arbete, utan klarar sig på att "hjälpa till" här och där. Fram tills nu har hans dotter o hennes familj bott hemma hos honom, men för nån dag sen fick han veta att de köpt nåt eget o ska flytta inom någon vecka. Då står han själv med alla räkningar plötsligt. Så kort kan steget vara för en människa med ett eget hem, till hemlösheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar